ellen suurholma. -

storfiskarn

Klockan är 03.04, jag har precis grävt klart mask, satt mig ner bekvämt och startat lite skön musik...

5 minuter tar det innan jag har fått nattens första fisk.

Ytterligare 10 minuter går och nu sitter jag med 4 minisar i min hink, inte illa pinkat?

Strax efter jag slängt i fiskarna får jag lite sällskap och jag bestämde mig för att fiska upp en fisk åt honom.

Det gick väl inte riktigt som planerat...

Blixten blev sur och gick, jag blev trött och gick. Nöjd med nattens fångst, 4 mörtar, 1 abborre och 1 spigg.

2011-06-29 @ 03:53:16 Permalink General Kommentarer (1) Trackbacks ()

SAIDA OP3

ph: me

p.s Det har varit problem med att kommentera förut, men jag tror det är fixat nu, h3h3.

2011-06-27 @ 17:32:46 Permalink General Kommentarer (0) Trackbacks ()

däckade

Allt började med att vi däckade i bussen, trots att resan inte tog mer än 15 minuter/en kvart.

Sen insåg jag att det var 40 minuter kvar till bussen hem gick, så vi däckade i busskuren pånytt.

MEN... då väckte solen oss och vi förflyttade oss till ett mer skuggat ställe...

Solen fortsatte att gassa i Björkarnas stad, så vi förflyttade oss åter igen.. till ett ställe med garanterad skuggplats.

När vi vilat en stund i skuggan skulle vi ringa ett samtal, men det kopplade för länge så vi däckade.

Snubblade på en cykel... men John Blund fångade mig tryggt i sin famn.

Under tiden jag tog en tupplur med cyklarna, hade min vän Naze smitit iväg till en skylt. Jag var snart där och deltog i hennes djupa sömn.

Efter en stund fick vi båda ont i ryggen, jag pga obekväm ställning och Naze pga sitt ryggstöd, så vi beslöt oss för att byta plats.

Och till sist hittade vi det perfekta stället att sova på, de 3 minuter som var kvar att vänta.

(foto: emma lindberg)

2011-06-25 @ 10:27:03 Permalink General Kommentarer (6) Trackbacks ()

pappa.

we♥it

Jag har gått igenom minnen, bra som dåliga. Jag har gråtit, jag har skrikit och jag har slagits. Jag har saknat. Jag känner oro, jag känner sorg, jag känner rädsla och jag känner ilska. Jag är en levande bomb av känslor, jag har exploderat och jag har laddats om på nytt. Jag vet inte om, eller när, jag exploderar igen. Idag var det nära. När jag såg dig ligga i en bil som inte är din. När jag såg dig vinka och le mot mig. När jag såg nålarna du hade i handen. Idag blev något jag hört talas om verklighet.

Idag gjorde det ännu mer ont än förut.

2011-06-23 @ 19:31:06 Permalink General Kommentarer (0) Trackbacks ()