ellen suurholma.

Om jag hade gjort det du har.

Har varit och införskaffat mig en Nikon D80 idag, ingen större uppgradering från D70 direkt men bättre än ingen kamera alls och fick den till ett feeeeeeeeeett tunt pris och den har gått typ 6000 exponeringar = nadalada, så nu kommer jag back on track och kommer stanna på banan ett tag.

Annars? Skolan rullar på, fick ett MVG på en engelskainläming, nöjd? Eh, ja. Har fått hem ett hemprov i matte också, går det bra? Eh, ja, fett lätt.

Ibland så undrar jag varför jag anstränger mig för att ge människor så mycket som egentligen inte ger mig någonting tillbaka. Man ställer upp och tänker "Det här är min vän, den kommer hjälpa och ställa upp för mig när jag själv kommer behöva något" men så står man där och behöver en cigg eller ett öra som lyssnar eller någon som ger mig en kram och säger "Det kommer ordna sig" och helt plötsligt så finns dom man trodde skulle ställa upp inte där. Varför kämpar jag för personer som egentligen inte uppskattar den jag är eller det jag gör? Varför kämpar jag för personer som finns där dagar som dessa, då allt är bra och jag inte har några bekymmer, men när jag är on the dark side, inte vill se?

Ibland känns det som att jag kämpar, så mycket, för något jag hoppas kommer bli bra igen men som jag någonstans vet är för skadat för att kunna reparera helt... något som egentligen bara är en ytlig relation och materiella ting. Varför litar jag på personer som ljugit för mig och svikit mig så hårt, så många gånger och varför kämpar jag för personer som spottat mig rakt i ansiktet och fått mitt hjärta att gå sönder i tusen bitar och sen inte brytt sig om att hjälpa mig lappa ihop det igen? Bara låtit det rinna ut i sanden sedan tro och hoppas att jag glömmer så småningom. Är det på grund av kärlek eller rädsla att dom som en gång betydde allt ska försvinna som jag håller kvar eller kanske för att jag vill tro det bästa om människan och hoppas att alla kan lite bättre än dom bevisar och gör om och gör rätt nästa gång?

Egentligen, varför kämpa för någon som inte kämpar tillbaka? Varför vara trevlig mot någon som inte uppskattar det? Varför visa respekt när allt man får tillbaka är en påse skit? För att få respekt måste du förtjäna den.

Men fan, idag är det bra, riktigt bra. Idag är jag lycklig. Jag glider på rosa moln med solen som lyser och jag uppskattar livet för vad det är och för vad jag har. Ett stycke riktigt fina vänner, ett grymt förhållande, jag bor själv och bestämmer i princip allt själv. Fuck the rest, ni förtjänar inte mig. Peace.

Det perfekta gömstället och det perfekta tidsfördrivet!

Hej bloggen och mina 4 läsare.

Tänkte för en gång skull skriva ett inlägg, vet inte om det någonsin hänt? Iallafaaaaaaaaaaaall, dom andra 3 valde att ockupera min säng och däcka klockan 7 typ, så jag satte TVn på högsta volym, i hopp om att störa någon, sen jag städade hela lägenheten, diskade bort ALL disk, rökte 10 cigg i sträck och andades ut mina aggressioner som jag får när jag är trött... och när jag inte är det:pppPpPPPppppPpp. Sen fixade jag mig färdigt och tog en fin bild på mig själv.

Ska tagga från den här hålan halv 11 till en ännu större håla för att fira Roggan som fyller 50 imorgon. Det ska bli mycket kul att träffa alla ute i gullbäck igen, var ett bra tag sen.. Jag och Nazze har köpt varsin liten present till roggan iallafall och bussen kostar en miljon kronor så cashen går åååååååååt och kylen står tom, skulle äta igår.... hittade pommes och aioli, gotti.

Hoppas ni får en grym helg iallafall och nu förväntar jag mig faaaan komentarer, när jag har tagit mig tid och fotat mig själv och skrivit ett grymt inlägg, bara för er skull.

xoxo Ellen Suurholma

P.S för er som inte vet det: hämnden är ljuv.

bild nr. 3 av Naze Ibrahim

Jag lever och har haft en grym vecka, en grym helg och ett grymt liv.